Kattbloggen

Nötfärs: max 10% fett 70 27 0

Whiskas Classic 56 22 9

Mjau tetra: bitar i gelé med lever 53 24 8

Felidae 50 32 5

Iams: kyckling 50 34 8

Priima 48 17 22

Orijen 45 20 15

Pro Plan: kyckling 38 17 34

Iams: kyckling 36 24 31

Brekkies 31 9 50

Royal Canin: Indoor 30 14 43

Maja har inte många tänder kvar - de dåliga tänderna beror enligt veterinären sannolikt på stort överbett plus att hon

förmodligen inte fått tillräckligt med näring och haft mkt mask som hemlös kattunge - men det går bra med kött ändå. Hon får små, små bitar och våtfoder i patéform. Foto: Nina Bergstrand Indie dricker helst i badrummet Foto: textförfattaren

Av produktionstekniska skäl består torrfoder av en hög andel kolhydrater, men även blöt- och till och med färskfoder (om man inte är väljer rätt) kan innehålla mer kolhydrater än vad som är hälsosamt för en katt på längre sikt. Som tur var är katter inte lika svaga för socker som hundar, eftersom det är mycket skadligare för dem än för hunden! Följden av en långvarig överdosering av kolhydrater kan vara allt mellan osund till farlig. Första reaktionen är ofta diarré och med tiden lagras kolhydraterna i fettdepåerna och kan till slut leda till diabetes. Mitt i denna sorgesång är det desto mer upplyftande att överviktiga, sockersjuka katter kan bli fria från symptom bara genom att man i tid ställer om till en kolhydratfattig och proteinrik diet som därmed även kommer att reducera övervikten.

Apropå färdigfoder i allmänhet. Var noga med att kontrollera på förpackningen om det rör sig om ett helfoder eller bara ett fodertillskott som är tänkt som godis eller festligt mellanmål.

Vattenskålen

Även om katter är dåliga på att dricka. så bör de ha ständig tillgång till dricksvatten. De kommer säkerligen skaffa sig sina preferenser:

den ena föredrar att dricka från den droppande vattenkranen, den andre ur vattenkannan, den tredje däremot ur toalettskålen. Ovanligast är att dricka ur vattenskålar placerade precis bredvid foderskålen. Det har att göra med att katter i det vilda också äter och dricker på olika ställen och därför bör man placera ut vatten- respektive foderskålarna så långt ifrån varann som möjligt. Dessutom verkar katten, stick i stäv med alla uppmaningar, inte alls tycka om att man tvättar ur och fyller på vattenskålen nytt varje dag. De föredrar nämligen vatten som redan har stått lite längre, men som inte grumlats av några foderpartiklar. Vidare föredrar de vatten ur en större behållare. Därmed uppsöks en skål på 2-3 liter som ställts upp på en fönsterbräda,i badrummet eller på balkongen oftast hellre än den lilla designade sak som matchar foderskålen . i vilken däremot en del katter tycker det är kul att slabba lite med mat ... Skapa därför gärna en vattendepå där endast den uppdruckna delen fylls på. Naturligtvis gäller största försiktighet vad det gäller kemikalier, så som t.ex. gödningsmedel för växter eller .blått vatten. i toa-skålen.

Ständig tillgång

Det sägs ofta att katter måste ha ständig tillgång till foder, och därmed att torrfoder är enda lösningen för oss som jobbar och inte är hemma hela dagarna. Producenterna av sådant foder påpekar gärna att deras försökskatter (som väl dessutom inte har speciellt mycket roligare för sig....) äter 20-30 gånger om dagen, och använder gärna denna observation som bevis för vad som är normalt kattbeteende. Men även andra, som fokuserar på vildkatten, har framfört att kattmagen skulle vara så liten att den måste fyllas på ofta, till skillnad från t.ex. hundens som i många länder enligt veterinärers rekommendation bara bör tillföras näring en gång per dag.

Vildkatten äter förvisso varje dag ungefär 8-15 möss eller andra småbyten, vilket lågt räknat motsvarar ungefär 240-450g mat per dag. Men, för det första är det så att ytterst få tamkatter behöver äta lika mycket som en vild katt, eftersom den inte har samma energibehov. För det andra är orsaken till att de behöver äta ofta, att bytesdjuren är små, inte för att magen är liten. Kattens mage är nämligen, som alla andra rovdjurs, väldigt elastisk så även vår tamkatts mage kan kan töjas ut tillräckligt mycket för att inte behöva äta en massa små måltider hela tiden. Därför räcker det gott att utfodra en katt ett par gånger om dagen och därmed dela upp kattens dagsbehov på lika många portioner. På detta vis är det dessutom mycket lättare att se till att det blir rätt mängd kalorier och att övervikt motas i grind.

Abrupta omställningar

Många känner igen situationen: normalt brukar man ge foder X men nu erbjuds foder Y till bra pris eller med .ännu bättre formula. så ett stort parti köps in. Katten mumsar nöjt i sig bara för att några timmar senare kräkas upp alltsammans. Eller, efter att ha hört hur dåligt färdigfoder är vill man testa att ge rått kött, köper ett paket finaste lammfärs som slinker ner med hull och hår, medan det sprutar ut i kattlådan dagen efter. Katter reagerar ofta med kräkning och diarré på abrupta foderomställningar och det är en mer eller mindre normal reaktion som faktiskt förekommer hos människor. Tänk er en vegetarian som plötsligt slukar en stek eller en fast-food junkie som måste äta en tallrik råa morötter. Minst magont vore resultatet hos de flesta.

Varje människa och katt har en helt individuell flora av matsmältningsenzymer och tarmbakterier som är inställda på en viss föda. Mindre använda enzymer produceras inte lika mycket av kroppen och ligger så att säga i träda. När man eller katt vill ändra sin kost måste det göras långsamt så att vaktmästaren i magen hinner med att aktivera dem hjälpmededel som då behövs för optimal matsmältning. Bortsett från att katter ofta är skeptiska till naturen mot foderomställningar, och ofta håller sig till det gamla trygga så gäller det alltså att steg för steg fasa in ett nytt foder vare sig det är torrt, blött eller färskt.

Bara rått

Tyvärr händer det att katter och hundar serveras enbart kött, vilket kan leda till svåra bristsjukdomar. Trots att de båda är räknas till köttätarna så får man inte glömma att deras vilda kusiner äter hela byten som utöver rent muskelkött innehåller blod, ben, fett, inälvor, hud och till och med delar av pälsen, vilka alla innehåller livsviktiga mieraler och vitaminer som inte finns (tillräckligt av) i enbart muskelkött. Om man väljer att utfodra sina husdjur med färskfoder gäller det därför att man kollar upp vilka proportioner av de olika ingredienserna man ska ge, och vilka kosttillskott man kan eller bör ge som komplement.

Mer om detta i nästa nummer, men redan här vill jag poängtera att man kan byta ut motsvarande 25 procent av dagsbehovet av ett helfoder mot rent, naturligtvis rått, muskelkött såsom färs och kycklingfilet eller hjärta utan att bekymra sig om kosttillskott och dylikt. Som setts ovan är detta tvärtom ett ypperligt sett att jämna ut det höga kolhydratsvärdet i färdigfoder.

Lever ska man dock vara försiktig med. Om man överdoserar kan det nämligen leda till vitamin-a-förgiftning och på sikt bland annat smärtsamma ledproblem. Som komplement till helfoder bör man därför inte ge mer än 25g lever per vecka.

Äggets gula innehåller värdefulla fetter, vitaminer och proteiner. Det man kan tänka på är att gula är väldigt fett så katter som lätt lägger på sig ska man inte ge det till för ofta, och eftersom den även innehåller väldigt mycket fosfor ska man vara försiktig om man har en njursjuk katt. En gula per vecka är däremot bara nyttigt för friska katter. Det går för övrigt att ge även vitan, om man hettar upp den. Detta för att vitan annars fortfarande innehåller avidin som hämmar upptag av biotin. I det vilda är det tveksamt att en katt skulle sätta i sig ett ägg stort som ett hönsägg och vitan i små sparvägg gör knappast någon skada eftersom de inte utgör någon stor del av kosten.

Fisk & Skaldjur

Som man kan läsa på t.ex. "Kattstatus" hemsida om kattmyter är det en vanligt förekommande myt att fisk är bra kattföda.

Dock är det så att fisk i stora mängder är inte bra för katter. Det beror dels på att rovfiskar, såsom tonfisk, innehåller höga

halter av tungmetaller som är farligt för en liten kattkropp, och dels att fisk i sig har ett mineralvärde som är för högt för katter och kan leda till att de får struvit (kristaller i urinen). Rå fisk är särskilt dåligt eftersom den hämmar upptaget av en b-vitamin (thiamin) vilket på sikt i värsta fall kan leda till hjärtsjukdom och förlamning. Dessutom har rå fisk sannolikt med sig parasiter såsom bandmask. Vidare innehåller fiskkött för lite E-vitamin i förhållande till mängden fleromättade fettsyror. Ger man mycket fisk kan detta medföra att katten drabbas av pansteatit som är en inflammation i fettvävnaden som gör att underhudsfettet klumpar ihop sig och förstörs. Fiskprotein är också en vanlig allergen för katter med födoämnesallergi.

Matilda ger ett räknexempel: Ger man sin katt ett helfoder + fem räkor har man gett katten dubbel dos magnesium för den dagen. Det gör ju ingenting om det bara händer "ibland" - hur ofta en katt tål det är nog väldigt individuellt . men händer det varannan dag så ökar risken för struvitbildning. Dessutom kan det tilläggas att räkor även innehåller mycket natrium. 100 g räkor innehåller 140 mg Na medan 100 g kyckling innehåller straxt under 80 mg Na. Eftersom mycket natrium som sagt ökar risken för urinvägsproblem får man hoppas att katter som får räkor ofta dricker mycket vätska så att den i alla fall slipper urinsten.

Detta sagt, är det trots allt så att fet fisk som lax innehåller flera viktiga fettsyror och därför kan den vara passande som omgea3-tillskott i egenkomponerade menyer, när ens katter vägrar t.ex. laxolja. Med tanke på att det dessutom är en bra d-vitaminkälla kan man då alltså trots allt med fördel ge en portion fet fisk per vecka, för att väga upp den lite dåliga omegabalansen i vissa konventionellt producerat kött. Ser man bara till att fisken varit djupfryst i minst 72 timmar så är samtliga eventuella parasiter neutraliserade, och ett så moderat intag kan då inte hämma upptaget av b-vitamin så mycket att portionen gör mer skada än nytta. Många som serverar egen mat ger dessutom e-vitamin som kosttillskott för säkerhets skull.

Summan av kardemumman blir alltså ett varningens finger för t.ex. den tonfisk som så ofta finns i kattmathyllan. Även om den innehåller tillsatt e-vitamin så är inte mer än 1 msk per vecka, som godis att rekommendera. Sånt, liksom räkor, gör man bäst i att se som lördagsgodis, det vill säga: en liten klutt tonfisk eller några räkor när husse/matte festar till det på lördagskvällen eller är ingen fara, men det bör inte göras till någon vana.

Sist men inte minst: vid magproblem rekommenderas ofta kokt vit fisk som skonkost, men bortsett från ovan redan nämnda risker med utfodring av fisk så är den är alldeles för mager för att vara meningsfull föda för katter. Minst lika funktionell, men desto mer artriktig, är nöt- eller lammfärs!

Spannmål & grönsaker

Som framgått är alltså katter, faktiskt till skillnad från hunden, rena köttätare. Föga förvånande, om man studerat tabellen ovan, så visar de nyaste rönen att tamkatten ("fortfarande", skulle man kunna tillägga) behöver max 5% kolhydrater i sin näring, vilket också kan förklaras om man observerar vildkatten. Dess bytes maginnehåll utgör en försvinnande liten andel av totalvikten och mycket mer än ett par fermenterade korn hittar man inte i magsäcken på t ex. en mus eller fågel. Det här bör man alltså ha i åtanke om man själv komponerar sin katts måltid och inte fylla ut med ris, pasta, potatis eller för mycket grönsaker utan alltid tänka på 5%-gränsen!

Följaktligen kan man precis lika lite som att bara ge katten muskelkött, utesluta kött helt och ge den vegetarisk kost! Ett tag var det på modet blad vegetarianer och veganer att utfodra även sina djur utan kött men katter kan absolut inte få sitt proteinbehov täckt av t.ex. Tofu. Deras organism är beroende av näringsämnen som bara finns i animaliska produkter. Som vego ska man alltså hålla tassarna borta från ens bästa väns foder. Moder natur har skapat en ordning som går ut på att katter och andra djur jagar, dödar och äter andra djur så om man har ett problem med det bör man kanske tänka över sin djurhållning snarare än sitt djurs foder.

Usch - en mus!

Apropå det som just sagts om rovdjuret i katten. Oavsett hur mycket våra magar må vända sig vid åsynen av en död mus på köksgolvet: straffa aldrig katten för att den följer sina instinkter och jagar! Jaktproceduren är en viktig del av kattens beteende och om den om och om igen attackeras kan det leda till svår frustration. Ta framför allt inte ifrån katten bytet när det tänker äta det. Färskare än nyfångat finns inte!

Det är ett vanligt missförstånd att rått kött skulle innehålla för mycket bakterier för en katt eller hund, men det är antagligen för att man inte skiljer på vår och deras förmåga att handskas med sånt. I stället ska man komma ihåg att våra pälsklingar är så bakterietåliga att de uppenbarligen kan slicka sig i rumpan, eller tom. äta bajs, utan att bli sjuka (även om vi kanske helst inte vill tänka på de aspekterna). Det beror på att katter sedan årtusenden är utrustade för att kunna smälta färska bytesdjur. Deras magsyror är så starka att de vanligaste problemmakarna slås ut i ett slag och deras tänder och tuggmuskulatur mår bara bra av tuggandet och gnagandet . bortsett från den positiva psykologiska kicken det nedläggandet av bytet innebär.

Det är därför lika bra att bekämpa eventuell olust om katten nu har tillgång till säkra jaktmarker. Om inte annat så kommer eventuella försöka att sätta p för beteendet bara leda till att katten i fortsättningen omedelbart smaskar i sig sitt skrovmål på säker ort i stället för att stolt visa upp det för oss först. Bäst alltså att låta katten vara katt!

Källa: fritt referat av Dr. med. vet. Anna Laukners .Häufige Fehler

bei der Katzenernährung., kompletterat med info från http://

devonrex.se/kokbok/kokbok.html och http://www.katter.nu/kattstatus/kattmyter.html

- varmt tack till Matilda Lennartsdotter Eriksson för granskning och respons under arbetets gång!

Janicke Johansen Hammer

Artikeln ska egentligen innehålla ett antal foton, men de måste bearbetas först. /sll

• Comments(0)http://idp.idpnordic.se/#post7

Tidigare publicerad i MästerKatten

Foder för tanken

Kattmat är ett kärt ämne för oss kattägda. Vi vill alla ge våra katter det allra bästa. Här följer ett samtal som kanske kan ge några av er mersmak.

Hallå där Matilda, för mig och många andra kattägare på Internet är du ju en foderguru, men för de som inte känner till dig ännu kanske du skulle kunna förklara hur det kommer sig att du har blivit så insatt i det här med BARF, eller "biolo­giskt anpassad rå föda"?

Jag har alltid varit intresserad av vad vi stoppar i våra djur, men det huvudsakliga skälet till att jag började kolla upp detta med att göra egen kattmat var att jag ville ge katterna ekologisk kattmat och jag behövde hitta mat som mina katter mådde bra av. Jag hade problem med en katt som kräktes upp osmält mat trots att hon inte hetsåt och en av katterna vägrade gå upp i vikt trots kattungemat. Ekologiskt kattmat var svår att hitta så jag insåg att jag var tvungen att börja göra egen kattmat, men fick med tiden ge upp tanken på att bara ge ekologiskt, och i stället satsa på svenskt först och främst. BARF blev det för att det med tiden verkade det mest logiska valet.

Visst är det trist att det ska behöva vara så svårt att få till det ekologiskt. Dels är det ju en prisfråga, men i vår disk för ekologisk kött finns inte ens inälvsmat ...

Ja, jag undrar också om ekologiskt uppfödda djur saknar inre organ för jag har inte heller sett det i någon köttdisk. Jag gissar att sådant går till att tillverkare ekologisk leverpastej, korv och liknande.

Varför framstod så småningom BARF som det mest logiska valet ?

Därför man försöker efterlikna den mat katten är gjord att äta. Det är för mig den mest logiska inställningen till utfod­ring.

Men, vad säger du till alla dem som tänker att det måste vara väldigt svårt för oss vanliga dödliga att se till att våra päls­klingar får i sig allt nödvändigt, och vad som är bäst för dem? Jag menar Royal Canin & de andra jättarna verkar ju ha väl­digt bra koll på vad katter av alla de slag och åldrar behöver, om man tittar på det otroliga utbudet ...

Ja, vad säger jag till dem? Låter de sina barn växa upp på Findus färdigmat? Är det någon som tror att det går att göra en näringsmässigt komplett maträtt till människor? Om inte, varför skulle det gå till katter? Vilda kattdjur väger inte sin mat, de sitter inte och kollar av tabeller och ser till att de får i sig tillräckligt av allt. Det är ju ingen slump att kattens naturliga föda innehåller alla näringsämnen den behöver. Det är när vi frångår det naturliga konceptet som brister/över­skott uppstår.

Du menar att det kan medföra allvarliga brister och överskott att ge till exempel det praktiska torrfodret även från så pass namnkunniga producenter?

Vi vet inte allting om kattens näringsbehov så att ge sin katt en ensidig kost, även om det heter att den är "komplett", ser jag det som riskabelt, ja. Tidigare drabbades katter av både taurin-­och kalciumbrist trots att kattmatstillverkarna menade att de­ras kattmat var komplett (vilket den säkert var enligt den tidens standard). Idag tillsätter man aminosyror som lysin för att hämma herpesvirusreplikering och karnitin för att hjälpa kat­tens kropp att ta hand om fett bra. Det vill säga aminosyror som finns i höga halter i färskt kött! Det är inte livsfarligt för kat­terna att bara få i sig dessa aminosyror i små mängder, men det är säkerligen välgörande för katten att få i sig dem. Sedan inne­håller ju dagens kommersiella foder sådant som helt enkelt bara är onödigt att ge katten för att det inte har något näringsvärde för den, till exempel spannmål.

Men då undrar man ju varför fodret innehåller spannmål, om det är onödigt för katten?

Torrfoder innehåller spannmål för att pelletsen ska hålla ihop. Det går inte att tillverka torrfoder utan stärkelse som håller ihop allting och spannmål är en billig stärkelsekälla. Svårare än så är det faktiskt inte.

Vad är det för problem med det där spannmålet för katten då?

Spannmål ger energi, men ingen vidare näring. Det är inte di­rekt fullkornsbröd (som i alla fall innehåller vitaminer och mineraler) som stoppas i maten, utan det är vitt ris, vetemjöl och majsmjöl. I bästa fall betalar man en massa pengar för nå­got som är helt värdelöst (förutom att det ger energi), i värsta fall betalar man för något som faktiskt kan skada katten. Snabba kolhydrater som höjer blodsockret men som ger väldigt lite nä­ring. Vissa experter menar att katter som har fri tillgång på spannmålsrik mat drabbas av kronisk hyperglykemi vilket i sig ökar risken för att katten ska utveckla diabetes.

Oj då, helt värdelöst? Men, torrfoder innehåller väl en massa kött också, eller? Om vi tittar efter vad det egentligen står på till exempel innehållsförteckningen på det foder som Royal Canin anser synnerligen lämpligt för våra läsares Maine Coon­katter:

Torkat fågelkött, ris,, majsgluten, kycklingfett, majs, vegetabi­lisk fiber, torkat fågelköttsprotein*, torkad kycklinglever, mi­neral, sockerbetsfiber vegetabilisk olja (inkl. boragoolja), fisk­olja, psylliumfrön, fruktosoligo­sackarider, DL-metionin, ägg­pulver, spårämnen (inkl. kelaterade spårämnen), jästhydrolysat (innehåller mannan-oligosakkarider), natriumpolyfosfat, taurin, extrakt av grönt te och druva (innehåller polyfenoler), skaldjurshydrolysat, broskhydrolysat, L-karnitin, vitaminer, tagetesextrakt (rik på lutein).

*L.LP.: protein med mycket hög smältbarhet.

Källa: http://www.royalcanin.se/ default.aspx?pageID=171015126&lang=sv

- Fågelkött är ju första ingredienten, så det låter väl bra?

Nej, kötthalten i torrfoder är inte särskilt hög. Det beror vis­serligen på vad man jämför med, men största delen av torr­fodret är inte kött. Magert kött innehåller i sin ursprungliga form ungefär 20% protein. I torrsubstans blir det cirka 80% protein. Ett absolut torrt torrfoder som innehåller 100% kött skulle alltså innehålla 80% protein. Ett som innehåller 50% kött skulle innehålla 40% protein. Det är väldigt få torrfoder som uppnår den proteinhalten. Lägg sedan till att torrfodret tveklöst innehåller vegetabiliskt protein (som räknas in i den totala proteinhalten) så blir den verkliga halten animaliskt protein betydligt lägre. Kötthalten är alltså inte särskilt hög, och att kycklingkött i detta fall står som första ingredient är bara för att ris och majs redovisas separat. MJAU till exem­pel är ju i alla fall ärliga och skriver "spannmål".

Hmm, där på hemsidan verkar inte finnas angivet hur hög proteinhalten i fodret är, men spelar det någon roll om fodret innehåller animaliskt eller vegetabiliskt protein? Kan det leda till foderallergi till exempel?

Det är inte så väldigt vanligt att katter är allergiska mot vegetabiliskt protein. Det har man väl främst sett på hund­sidan (antagligen för att man använt vegetabiliskt protein i hundmat mycket längre tid och i mycket större mängder än man gjort i kattmat), däremot har vegetabiliska proteiner un­dermåliga aminosyraprofiler vilket gör att man måste till­sätta en massa aminosyror i efterhand för att undvika brister. Vegetabiliskt protein har helt enkelt sämre biologiskt värde än animaliskt protein. Billigt substitut.

Men du, i beskrivningen av fodret „Maine Coon 31" står det:

Maine Coon-katten tar uppfödan med tungans översida och sväljer ofta maten hel utan att tugga den. Storlek, form och konsistens på kroketten är därför avgörande för att minska glupskheten och få katten att tugga maten.

- låter det inte väldigt bra?

Jag lovar att inte ens en maine coon sväljer en kycklingvinge hel! Inte heller plockar den upp vingen med tungans över­sida. De som tillverkar torrfoder utgår ju hela tiden från att det är torrfoder de ska sälja och därför måste de få sina pro­dukter att framstå som de allra bästa. De ljuger ju inte när de säger att en viss ras äter sina pellets på ett visst sätt eller att katter äter 20 gånger om dygnet om de har fri tillgång till mat. Det är inga lögner, men det är „bara" observationer. Det har ingenting med kattens naturliga ätbeteenden att göra.

OK, jag förstår, men även om jag tror mig veta att folk som har ormar hemma släpper ner till exempel levande möss i terrariet så gör man nog inte så med sina innekatter. Vad inne­bär det då att ge dem just den mat som de är gjorda att äta?

Det finns kattägare som ger sina katter hela bytesdjur, dock döda, men de är inte många och det är som regel lite för magstarkt för gemene man. Det man gör när man ger sin katt så naturnära mat som möjligt är att försöka skaffa sig en bild av vad, och i vilka proportioner, kattens bytesdjur innehåller. Det är främst muskler (kött), skelett (ben), ett hjärta, en lever, två njurar... ibland äter katterna upp magsäcken på sitt byte men ofta ratas den och tarmar. När man har en hyfsat bra bild av bytesdjuren består av är det bara att börja!

På din hemsida „Matildas Kokbok" kan man ju läsa allt om vad en biologiskt anpassad och välbalanserad kost bör inne­hålla, men apropå magstarkt ... Innebär detta alltså att man måste hålla på och gegga med alla de där ingredienterna hemma? Och är det dessutom inte farligt att ge djuren ben, även råa?

Nej, man måste inte hålla på att gegga med någonting om man inte vill. Man måste hantera rått kött, men man måste inte gegga med köttet. Det går bra att ge katten hela bitar kött, lever, hjärta, köttben etc. Är det farligt att ge råa ben? Jag sä­ger nej. Det är dock farligt att ge en ovan katt stora mängder ben dels för att katten antagligen inte vet hur den ska äta be­net, och därmed kan ha svårt att sönderdela benen rätt, men så kan kroppen ha svårt att bryta ner benen också vilket kan or­saka mag/tarmproblem. Katten är ju anpassad för att äta ben så visst klarar de av det bra, bara de får lära sig det. Sen kan man ju hålla sig till köttiga ben som är späda och mjuka, där­med säkrare för katten, som till exempel kycklinghalsar. Är man ändå osäker på hela ben går det bra att skippa dem.

Kan man skippa benen?!

Ja, man kan skippa delen med att ge hela ben. Det går bra att ge malda ben. Kan man inte ge ben alls går det bra att tillsätta något slags kalciumtillskott istället tex. benmjöl eller kalcium­karbonat.

Men hur går det med tänderna då? Torrfoderpellets, eller ben, ska väl hålla tandsten stången, eller?

Torrfoder gör mycket lite för kattens tänder. De enda torrfoder som egentligen gör någon nytta är de som innehåller kalcium­bindare och för att de torrfodren ska motverka tandstensbildning krävs det att katten faktiskt tuggar torrfodret och den delen struntar många katter i. Kattens garnityr är inte utformat för att tugga. Tuggning, i ordets rätta bemärkelse, kräver att kä­karna kan flyttas i sidled och att det finns flata ytor att sönder­dela maten mellan. Kattens käkar går i normala fall inte att flytta i sidled och alla har vi väl kikat våra katters mun; där finns inga flata tänder heller. Kattens tänder är utformade för att hugga tag i bytesdjur, hålla fast dem, slita och skära sönder kött samt för att krossa ben. Rovdjur har faktiskt en särskild rovdjurstand på vardera sida i överkäken, tänder de kan skära sönder kött med. Visst kan katter knapra på pellets, men det ger väldigt liten mekanisk påverkan. Sedan kan man väl jäm­föra torrfoder med knäckebröd, är det någon som tror att vi människor inte behöver borsta tänderna om vi äter knäckebröd? Jag tror inte vi kommer undan tandborsning ens om vi äter råa morötter varje dag. Ger man katten hela köttben får katten använda sina tänder på det sätt de är skapade för. Katter som äter ben kan fortfarande få tandsten, tand- och munhälsa har inte bara med mat att göra men om tänderna får arbeta på det sätt evolutionen har utformat dem till håller man garanterat tandstenen i schack mer effektivt än om man bara ger torrfoder och/eller burkmat. Oavsett vad man ger sin katt för mat är det viktigt att kolla kattens mun varje dag och borsta tänderna om det behövs. Jag var tvungen att borsta tänderna på mina katter minst en gång i veckan för att hålla tänderna fina tidi gare när jag bara gav torrfoder. Jag har inte behövt borsta tänderna på dem en enda gång sedan jag började ge dem hela ben vilket jag började med för kanske 2 år sedan. OK, men är det alltså så att man måste komponera sitt eget foder om man, med eller utan hela ben, vill ,,BARF:a sina katter"?

Inte nödvändigtvis. Många gånger går det att köpa mer eller mindre färdig BARF från diverse företag. Jag köper hem mald kalkon, kyckling, grisstrupe, nötkött, köttkross (kött + inälvsmat), lever och hjärta från blå. Jipotimas, Zooprodukter i Sim rishamn AB och Klass. Jipotimas levererar över nästan hela Sverige och Zooprodukter i Simrishamn AB levererar har i Skåne, kanske utanför också, det vet jag inte. Man kan alltså få allting hemkört till din egen dörr om man vill! Allting kommer fint förpackat och djupfryst så det är bara att lasta in i frysen och sedan tina upp efter behov. Väldigt smidigt faktiskt.

OK, det låter kanske skönt i mångas öron! Men hur är det med hållbarheten på rå föda då? Jag menar, det är ju så prak-tiskt att man kan låta torrisama stå framme jämt ...

Ja, torrfoder har givetvis längre hållbarhet än rått kött i rumstemperatur. Köttet förvarar man såklart i frysen och tinar upp efter behov och maten kan naturligtvis inte stå framme dygnet runt eftersom färskt kött snabbt blir dåligt. Katter har dock inga problem med att äta mat 2-3 gånger per dag och de behöver inte ha tillgång till mat dygnet runt. Det är något människan kommit på.

När speciellt min Emy hade problem med magen, och veterinären trodde att det var foderallergi (trots att det sen visade sig vara Giardia-parasiter) så var jag tvungen att bara ge skonkost som kokt vit fisk och köttfärs ett tag. Då var katterna som vilda, och Emy rusade till och med fram till de ,,Giant"-pellets, som min snälle hund fick på den tiden, och snodde med sig! Jag tror många med mig har känslan av att missarna helt enkelt gillar torrisarna. Måste man välja antingen eller?

Katter brukar älska torrfoder. Torrfodertillverkarna gör ju allt i sin makt för att få katterna att gilla deras mat. Visst kan man ge både torrfoder och BARF, men min och många an- dras erfarenhet är att det ofta är väldigt svårt. Katten föredrar helt enkelt oftast torrfodret. Det luktar väldigt mycket och är tydligen väldigt gott. Rått kött luktar inte särskilt mycket (det ska inte lukta mycket om det är färskt i alla fall) så där ligger BARF i lä.

Det låter som jag och valet mellan äpple och godis ungefär då... Men är verkligen alla torrfoder lika dåliga som snask, eller snabbmat, i jämförelse med BARF, tycker du? Inget torrfoder kan näringsmässigt mäta sig med väl sam- mansatt BARF, men ibland kan man av praktiska skäl vara tvungen att ge torrfoder också. Jag köper ju Findus färdigmat ibland också, av praktiska skäl (och lathet). Då är det att lusläsa innehållsförteckningarna, och inte det som utlovas på förpackningarnas framsida, som gäller; ju mer kött desto bättre. Eukanuba är väl det torrfoder som i dagsläget är bäst på den punkten, i alla fall här i Sverige. Eukanuba Lamm & Lever är nämligen det enda torrfoder vars fyra främsta ingredienser alla är animaliska produkter! Både fetthalten och proteinhalten är bra. Eukanuba är för övrigt det enda torrfoder min fodervärd får ge honan jag har ute på foder.

Då får jag be att tacka dig så hjärtligt för att du tog dig tid för denna pratstund. Om man har blivit intresserad och har fler frågor, praktiska som teoretiska, eller helt enkelt vill ha moraliskt stöd ... ?

Tack för att jag fick vara med. - Om man behöver hjälp går det alltid att nå mig via e-post, och så kan man använda sig av min hemsida. Där finns det även länkar till andra informativa hem- sidor om kattmat. Moraliskt stöd kan man söka på forumet NaturalCat, där både erfarna och nya BARF:are stöttar, även på hundsidan.

Ja, vi lär ses där i alla fall! Jag som kör hälften-hälften brukar ju behöva lite hjälp imellanåt...hon läst om ämnet BARF de senaste åren. Matilda ger dessutom föreläsningar där hon delar med sig av sina erfarenheter och gärna lockar andra kattägda att utforska »alternativa utfodringsmetoder".

Adresser:

matilda @ devonrex.se

http://devonrex.se/kokbok/kokbok.html

http://naturalcat.forum24.se/naturalcat.html

Text: Janicke Johanson Hammer

(ägd av bland annat Emy & Linus, som numer får riktiga ben att tugga på ;)

• Comments(0)http://idp.idpnordic.se/#post6

Jag är lite orolig för husse för han verkar inte riktigt förstå det här med Paradis och Helvete. Han har sagt att nu kommer det inga fler dambesök på ett tag.
Däremot lovade han att han skulle skaffa en liten dam som jag skulle få alldeles själv. Härligt tyckte jag. Men vad kommer han hem med? Jo en liten flicka, som inte alls ville göra det jag ville att hon skulle göra - hon ville bara leka!!! Hur jag än försökte tala om för henne hur hon skulle göra så ville hon bara leka och busa - det gör hon än idag.

Vid ett senare tillfälle kom husse hem med en annan liten flicka. Husse talade om att det var en av mina döttrar och att hon bara skulle vara här tillfälligt. Vem bryr sig, jag måste försöka i alla fall. Vad hon blev förbannad! Det sägs att arga katter får rivet skinn, men det stämmer inte. Hon fick inte ett enda rivmärke, medan jag blev alldeles sönderriven.

Till råga på allt skulle husse återigen ta mig till en utställning, trots att jag försökte visa hur ont jag hade. I ärlighetens namn tvekade han länge, men bestämde sig sedan för att låta utställningsveterinären bestämma om jag skulle få vara med eller ej. Oj vad jag svor och talade om vad jag tyckte om henne när hon sa att det var grönt att ställa ut. Ont tyckte jag att jag hade, men ställas ut skulle jag!

När jag låg i buren och slickade mig kom en sådan där tvåbent dam - dam var väl snällt sagt för riktiga damer har fyra ben - och hämtade mig. Hu vad jag tyckte illa om det. Husse hade lovat mig att om jag klarade den här utställningen skulle jag slippa Helvetet under hela vintern. Jag bet ihop så jag trodde käken skulle låsa sig.

Men väl framme på domarbordet kunde jag inte låta bli att klaga högljutt. Det hjälpte för domaren sa "att han kan gå hem till buren nu". Det var de bästa orden jag hört den dagen. Jag var nog duktig i alla fall för jag kunde tydligen nu titulera mig "Grand Internationell Champion", vad nu det är för något.

Nu går jag här hemma i väntans tider. Jag hoppas att den svarta lilla damen jag har hemma ska få en hjärna att tänka med och förstå vad hon är till för. Så ni förstår väl om jag slutar nu. Men vi hörs vid ett senare tillfälle.

• Comments(0)http://idp.idpnordic.se/#post5

Vad är helvetet?

Jo, det är det här helt onödiga, som ni tvåbenta tycker är så roligt - utställning - vad är det för roligt med utställning. Sitta i en bur och känna närhet till alla dessa underbara damer, men inte kunna komma till dem. Är det kul det - nää!

Sedan när man precis slappnat av och somnat då kommer en sådan där så kallad assistent och väcker en. Man blir utplockad från buren. Perfekt tycker man då - nu ska man få träffa dessa fina damer. Långnäsa blir det varje gång, för det får man inte. Däremot blir man framburen till en annan tvåbenting - denne kan väl hämta mig själv. Nå, det ska alltså andra göra medan denne slöar på en stol och ser ut som han eller hon är gud själv - i mitt tycke djävulen.

Plötsligt är denne person inte slö längre utan lyfter, klämmer och gör en massa annat trams. Man har väl manlig stolthet och det talar jag tydligt om, men vad hjälper det. De fortsätter ändå och ibland blir man till och med insatt i en annan bur - den är kall den. Så blir man uttagen flera gånger.

Bilresan till utställningen är rena pinan, men jag kom på ett bra sätt att komma ut ur den tråkiga transportboxen. Det är att tala om att jag inte mår så bra för då tas man ut och får ligga på ett säte istället, visserligen med sele och koppel som ett annat hundkräk, men den smällen får man ta. Då en dag talade en idiotisk uppfödare om för husse att om jag ligger i färdriktningen så mår jag inte lika dåligt. Det var väl onödigt sagt!

Den där buren då som jag ska ligga i på utställningen - den är ju klädd och då kan man inte se några vackra damer. Jag brukar riva ned skynket, men husse kommer och sätter upp det igen. Så kan vi hålla på ett tag. Till slut lägger husse av, men då är jag så trött att jag somnar.

• Comments(0)http://idp.idpnordic.se/#post4